Det är vanligtvis brännvin eller konjak som används. Ordet kask tros komma från lågtyskans adjektiv ”karsch”, som betyder stark och rivande och användes för att beskriva drycker. Ordet kaffekask (eller bara kask) är vanligt i Mellansverige och har förekommit som verb – att ”kaska” – i skrift sedan 1890-talet.

Skillnader

Till ingredienserna är alla dessa svenska kaffedrinkar mer eller mindre likadana: kaffe spetsat med alkohol. De största skillnaderna ligger istället i hur drinkarna förbereds. En kaffekask ska enligt gamla instruktioner förberedas på följande vis:

”Lägg en kopparslant (1-öring) plus en silverslant (10-öring) i botten på en kopp. Häll på kaffe tills 10-öringen inte syns. Fyll på med brännvin tills 1-öringen åter syns.”

En kaffegök ska istället förberedas på följande vis:

”Häll kaffe i halva koppen. Använd en sked med böjt skaft och håll bladet i kaffekanten. Häll på brännvin försiktigt så att brännvinet skiktas med kaffet.”

Namnet kaffegök kommer från uttrycket en ”sup för göken”. Enligt nordisk folktro kunde man bli negativt påverkad av att höra vissa fåglar. Till dessa fåglar hörde i första hand de första vårfåglarna, och bland dem var göken den vanligast förekommande. Hörde man en gök på fastande mage riskerade man att drabbas av diarré. Skadan kunde dock göras ogjord genom att man drack en kopp kaffe spetsad med brännvin.